Emilaijni

Ja, här sitter jag ch lyssnar på min musik och deppar, Altl känns hopplöst, som ett enda evigt lidande. En plågan utan slut, alltid samma smärta. Jag vet inte riktigt varför jag skriver om detta på bloggen, varför jag lämnar ut mig men jag antar att ni förtjänar att veta.Jag bär på hemligheter större än vad ni tror och det är därför jag mår som jag mår. Inte säkert att jag kommer att kunna skriva så mycket nu under hösten, jag kommer liksom inte att orka, men man vet aldrig, jag ska försöka! Jag vill bara försvinna, vara död!^


love,emma!