människan är ett obegripligt släkte.

Vad är det i min hjärna som säger åt mig att det är okej att strunta i lävor? varför får jag inte dåligt samvete när jag skiter i att göra saker som jag borde gjort för längesen? allt jag tänker på är att roa mig, ha kul och umgås med mina vänner. jag hatar min oseriösa sida!
love,emma!

     såhär känns allt just nu!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0